forever fetto

jag har efter drygt övervägande bestämt mig för att jag måste gå ner i vikt pga hälsan (jag har högt blodtryck och vi har hjärtsjukdom i släkten) men INTE 40 kilo på 6 månader så jag blir helt skruvad. och jag måste nu bara inse att jag kommer aldrig att kunna väga 53 kilo, hur mycket jag än vill. typ 73 kilo sku vara bra.

men jag tänker inte börja hetsbanta den här gången utan bara eliminera sockret ur min kost, äta bra och ordenligt, fortsätta vara nykter och röra på mig lite mer. och att det går långsamt är viktigt, typ ÅR. det måste vara en livstilsförändring. OCH jag gör dethär för att jag tycker om mig själv, inte för att jag hatar mig själv. och inte för att se het ut för att få nån jävla man. vittu VERKLIGEN INTE. 

och även om jag inte riktigt vill så funderar jag på att köpa en våg så jag kan hålla koll att det inte eskalerar. jag är så helvetes trött på dethär konstanta upp och ner upp och ner. vill bara vara stabil.

men liksom helt sjukt att jag bara på en månad svällit upp. och det är bara sockret! som jag skrev tidigare så fick jag helt GALET sockersug, till och med värre än normalt. men har läst på och ifall man är känslig för socker och har alkoholproblem så blir det trubbel.

"Och jag kunde inte dricka lagom. Jag blev alltid håll-käften-full. Och inte däckade jag i tysthet heller, jag bröla, ställte till drama och åt enorma mängder socker på fyllan. Dagen efter vaknade jag upp med extrem ångest och verkligen hatade det jag hade gjort. 

Och jag lovade mig själv att sluta dricka. Kunde hålla upp i månader. Men när jag slutade dricka spårade min sockerkonsumtion. När jag slutade med socker spårade min alkoholkonsumtion. Det är som att det är två vattenstrålar. Täpper man till den ena så sprutar det ännu hårdare ur den andra. Så jag var tvungen att med spik och hammare täppa till båda hålen."

alltså fy fan så jag relaterar med ALLT LCHFingengören säger där.

Publicerad igår kl. 20:36

92

jag har varit så nöjd och glad över min nykterhet att jag tydligen haft helt denial över vad som egentligen pågår. jag tycker inte alls att jag gått upp i vikt men när vi kom till landet på midsommaren kommentera min kära far genast att "men herregud så du är fet igen, du var ju smalare och nu är du igen jättefet" satan. gjorde sen misstaget av att väga mig för att bevisa åt både pappa och mig själv att jag minsann inte gått upp i vikt men vågen stannade på 92 kilo. 92 är liksom min ABSOLUTA HORRORSIFFRA. jag är ju dessutom ganska kort, 165 cm. 

när jag började högstadiet vägde jag 92. sen hetsbantade jag och var ätsörd och gick ner 40 kilo supersnabbt. sen sluta jag banta och gick upp igen. sen vägde jag igen 92. sen hetsbantade jag och var ätsörd och gick ner 40 kilo supersnabbt. sen sluta jag banta och gick upp igen. sen vägde jag igen 92. sen vägde jag igen 92. sen hetsbantade jag och var ätsörd och gick ner 40 kilo supersnabbt. sen sluta jag banta och gick upp igen. sen vägde jag igen 92. sen vägde jag igen 92. sen hetsbantade jag och var ätsörd och gick ner 40 kilo supersnabbt. sen sluta jag banta och gick upp igen. sen vägde jag igen 92. 

ja ni förstår. 

jag läste nånstans att om man är fet som barn så fuckas en ämnesomsätting upp och kroppen tror att dens "naturliga vikt" är för mycket. min tror helt klart att min naturliga vikt är 92.

jag vet inte vad jag ska göra. försöka acceptera situationen och leva med det? jo jag kan banta men det känns faktiskt helt fittigt onödigt för jag vet att det tar int länge och sen är jag fet igen.

jag fortsätter nu med sockerstrejk helt för hälsans skull och försöker röra på mig lite mer men kanske det nu bara är onödigt att bry sig. liksom jag är fet. deal with it. och jag är faktiskt hellre fet, nykter och glad än ätstörd och alkoholiserad och smal.

och! alla andra gånger då jag kommit upp till denhär vikten har jag riktigt HATAT mig själv men jag tycker nu faktiskt inte att jag ser så hemsk ut. (och jo, jag skällde ner min pappa för att han är en sån jävla mobbare och han bad om ursäkt)

Publicerad 26.06.2017 kl. 14:04

101

glad midsomar gott folk!

jag far till landet med några kompisar (en av dom är gravid så jag har nykterhetssällskap LOL). hoppas det inte regnar hela fucking veckoslutet.

är lite stressad för mändgen av kolhydratbomber som kommer att slängas min väg men kanske jag bara tar egen mat med mig. känner mig mycket mindre psyko nu när jag inte ätit godis och bröd hela tiden.

håller på att läsa Bitten Jonssons bok Sockerbomben som handlar om sockerkänslighet och sockerberoende. enligt den är människor som är känsliga för socker också mer benägna att få problem med alkohol och cigaretter, sockret har liksom bäddat det för att man lättare blir addikt. känner SÅ igen mig i boken. i ALLT. hur jag hela mitt liv kämpat med mat, alkohol och nikotin. 

och jag märker nu att min kropp riktigt skriker efter socker för att den inte får alkohol. 

jag FULLSTÄNDIGT SKITER I om jag går ner i vikt eller inte men jag måste få bukt på dethär för att må bra. om nån sen blir lessen över att jag inte äter av nån kaka dom bakat så so be it, jag måste nu sätta mig själv först.

 

Publicerad 22.06.2017 kl. 16:54

söndag

igen.

tiden går så snabbt.

har snart varit 100 dagar nykter. hurra! har dock nu börja bli störd på hurdant enormt sockersug jag har. tror det kan vara orsaken till att jag varit så trött, kan int vara bra i längden att leva på glass och vitt bröd.

så jag har nu sluta äta godsaker och vitt bröd och dåliga kolhydrater på veckan, ska kolla om det alls påverkar energinivån. blev lite FÖR into när jag märkte att jag int går upp i vikt mer av att äta godis så jag her verkligen utnyttjat det... vilket resulterat i att jag känner mig ganska flegmatisk. eller liksom att jag känner att jag är väldigt nära den optimala versionen av mig själv men inte helt där. 

 

Publicerad 18.06.2017 kl. 23:17

möglig söndag

vilken rutten dag.

har ögoninflammation (IGEN)*, mitt hår är ett kråkbo, jag har lessamt efter mamma, facebooks "on this day a year ago" påminner mig om nå SATANS hångelbilder med expojkvän. GRRRRRRRRRR.

för en gångs skull ser jag riktigt framemot att det är måndag så man får annat att tänka på.

* har redan googlat cancer och hjärntumör

Publicerad 11.06.2017 kl. 23:40

dag 85

ALLTSÅ PÅ RIKTIGT.

jag är så glad. min kropp håller på att helt av sig själv bli precis sån jag alltid velat vara. min mage är mycket plattare och den där VIDRIGA valken på min midja som jag varit så himla olycklig över har försvunnit (på ride, den var större än mina bröst i profil och jag har D-kupa. led verkligen av det, så himla fult och dessutom obekvämt) och jag har en liten midja igen. och jag ser helt sjukt bra ut i fejset (om man nu själv får säga), plufsigheten är borta och hyn är bra. folk har helt kommenterat att jag ser ovanligt fräsch ut.

och alltså jag har verkligen inte banta, jag har glatt ätit precis vad jag vill och när jag vill. men det känns klart att min kropp är i balans - jag går inte ner men jag går inte upp.

tänk att jag aldrig insett hur mycket alkoholen påverkat både mitt utseende och humör.

Publicerad 06.06.2017 kl. 19:45

hurra

jag for nu ändå på klassträffen.

det var helt okej. alla var sa att jag är helt fittigt cool. LOL. att vara cool var nu typ min högsta önskan i gymnasiet så på det sättet helt lyckat.

DEFINITIVT den svåraste situationen som nykter. första gången sen jag sluta var jag sugen på både cigaretter och sprit för var så nervös och angstad inför festen. men det gick om snabbt. och sen var det helt okej!

stanna inte sådär himla länge, det är inte så kul att vara nykter när endel är helt SKITfulla men är stolt över mig själv att jag for dit, och stolt över att jag klarade mig att vara nykter.

(pojken jag var tragiskt förälskad i under hela gymnasietiden var fortfarande absurt snygg och märkte fortfarande inte att jag finns. MEN DET ÄR HELT OKEJ.)

 

Publicerad 04.06.2017 kl. 17:23

bläbläblä

tänkte att semester sku hjälpa men jag är degigare än någonsin. imorse när väckarklockan ringde fundera jag hur skönt det sku vara att vara arbetslös, hyran sku betalas av alla andra och jag sku bara kunna sova och kolla på tv förevigt.

nåväl. sku kanske inte vara så kul sen i längden. och tror att jag håller på att bli sjuk, är SJUKT trött* och har muskelvärk och tinnitus och sjuka ögon allt skit. så det är nog bara flunssa på kommande. eller kanske nån slags abstinens men jag har varit nykter och rökfri i 80 dagar nu, man sku väl tro att kroppen redan skulle ha repat sig? men å andra sidan har jag varit full i 20 år så.... kanske kroppen då ändå behöver lite mer tid. känner ett stort behov av att vara snäll mot mig själv. sova när jag vill, äta bra mat, ha det städigt hemma. hålla koll på ekonomin. försöka tänka positivt (SVÅRT).

vi har 20 års student klassfest nu på lördag men kikar lite om jag far eller inte, har lite på känn att det kanske sku vara bäst att bara vara hemma och vila och göra vettiga saker som att studera After Effects och göra moodboards. dessutom var gymnasieåren helt fruktansvärda, en enda sörja av depression, ensamhet, kedjerökning och bulimi. så har ingen vidare lust att sitta där och låtsas att jag trivdes. är garanterat också den enda som är singel. bara liksom NEJ. varför funderar jag ens på det här? INGA CHANSER I HELVETE ATT JAG FAR DIT.

* jaha: "De flesta som drabbas av abstinenssyndrom från alkohol blir helt återställda. Om du slutar dricka, får behandling och är frisk i övrigt är prognosen vanligtvis god. Vissa symtom kan dock kvarstå i flera månader, till exempel att du sover dåligt och är lättirriterad och trött."

 

Publicerad 01.06.2017 kl. 14:38

total jävla livskris

jag har verkligen svårt att komma igång med jobb och bara krisar över att jag int har nån karriär och är helt allmänt misslyckad.

helt SJUK post-semesterdepression.

Publicerad 30.05.2017 kl. 17:08

dilemma

jag ser ganska ung ut. hjälper ju såklart inte att jag aldrig riktigt lärt mig att klä mig som en vuxen. 

alla (två) män som försökt poka mig post break-up (minus han på emma-galan som jag tänker förtränga för det var så pinsamt för alla inblandade) har varit typ 23. på tinder är många i min egen ålder SÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ gubbiga att det helt sorligt. jag vill inte vara men nån gubbe. och har märkt att jag får inga matches med män i min egen ålder men däremot får jag matches med yngre killar (min ålder står inte i min profil för ingen sku ändå tro att jag fyller 40 nästa år)

SÅ orättvist. 70 åriga män kan gifta sig med 18-åriga brudar och ingen bryr sig men då jag påpekat åt mina vänner att jag nog hellre dejtar en 25-åring än en 45-åring så tycker dom att jag är helt sjuk i huvudet.

här är en bild på mig. "how-old" appen estimerar pga den att jag är 12. TOLV.

vad tycker ni? varför måste man som kvinna dejta folk i sin ålder medan män får göra va fan dom vill? SATAN! jag har nästan lust att skaffa en ung pojkvän bara så att folk ska bli shockerade. :D

Publicerad 30.05.2017 kl. 00:10

inget hopp

Blondinbella och hennes man ska skilja sig.

om DOM inte klarar att vara ihop så hur ska nån? bröööööööööl.

 

Publicerad 29.05.2017 kl. 23:47

noterat

har varit på mycket fester och tillställningar.

fester var gänget varit kring 20-25* har varit bäst för ingen har supit sig full och det har varit allmänt väldigt bra stämning och intressanta diskussioner.

men däremot fester var folk är kring 35-40. alla är stupfulla redan vid 22-snåret och sluddrar och har sig och det är bara hemskt. jag pallar inte.

så det är ju himla positivt att den nya generationen inte vill supa bort sin kreativitet och sitt liv som min generation gjort.

*pga mitt absurt unga utseende har jag mycket vänner i 20-års åldern som helt enkelt inte insett att jag är tillsäckligt gammal för att vara deras morsa.

Publicerad 27.05.2017 kl. 00:20

i ärlighetens fett

satt upp min bikinibild på tinder. jag fattar ju att det är helt fel forum och där är bara äckel men det är en principfråga om att jag vägrar låtsas att vara smal för jag är inte det och kommer aldrig att vara det. 

vill nu ändå hoppas på att det finns vettiga män där ute som bryr sig om annat än att man är lite småfet. och det här handlar inte om att få män, utan om att jag måste acceptera mig själv och sluta skämmas för mitt utseende.

Publicerad 27.05.2017 kl. 00:15

lite tips på hur man kan skapa dålig stämning

för det första. köpte alkoholfri öl och kassan fråga papper av mig. ser alltså ut som en 11-åring tydligen. 

var på vernissage och sen fortsatte vi till krogen, på vägen sku det drickas skumppa som jag sa nej tack till.

"men vadååååååå! visst ska du dricka! eller är du gravid eller hihii!" "nej jag är inte gravid thank god jag har alkoholproblem."

pinsam tystnad.

MEN. det kändes på ett sätt skönt att bara säga det. istället för att stamma ihop skit om att "jag har jobb imorgon" eller "jag har en medicinkur". så jag tänker hålla mig till det.

gillar dessutom dramatiken.

Publicerad 27.05.2017 kl. 00:09

festligheter och ex

var en sväng på Maxills 25-års baluns! stötte oväntat på ett ex (visste inte att han var i landet). riktigt trevligt, han är en supertyp.

var på festen bara en stund, fick några jobbidéer och blev akut sugen på glass och kände mig bara inte alls social. men på hemvägen börja jag fundera hur kvällen skulle ha sett ut ifall jag ännu sku dricka.

för det första sku jag ha sjuk krabbis för jag var på en hemmafest igår och normalt sku jag ha druckit några flaskor vin + bål + bjudigt shottar åt alla sen på Kuudes linja och staplat ut därifrån vid pilkkun. så idag sku jag ha mått skit och sen börja dricka för att komma igång. 

i nyktert tillstånd är jag inte ett dugg romantiskt intresserad av mitt ex. jag gillar honom, jag vill honom allt väl i världen och det är fantastiskt kul att se honom men that's it.

MEN I FYLLAN.

i fyllan blir jag sjukt needy och om det finns nån som det finns ens en liten chans att hångla upp så tar jag den. vilket ju bara kan gå två vägar: att jag får nobben och skäms och tycker att jag är vidrig, eller att jag hånglar men nån jag inte på riktigt är alls intresserad av och skäms och tycker att jag är vidrig. alla vägar leder till att jag tycker att jag är vidrig.

så idag insåg jag att jag nu heller inte behöver vara rädd för vad jag gör för jag har full kontroll över mitt betende nu. 

sen jag kom hem har det varit helt sjukt mycket fester, bävar mig över hur dåligt jag sku må ifall jag sku ha betett mig som förr.

onsdag: Warner vårfest (gratis sprit)
fredag: kompis A vernissage (gratis sprit)
lördag: kompis B vernissage (gratis sprit)
måndag: kompis C vernissage (gratis sprit)
onsdag: kompis B födelsedagsfest, hemmafest 
torsdag: Maxill 25 (gratis sprit)

alltså jag sku ju vara helt död vid dethär laget. 

 

Publicerad 25.05.2017 kl. 20:27

Senaste kommentarer

20.06, 12:35söndag av
12.06, 20:52möglig söndag av ansan
02.06, 13:09bläbläblä av Sabrina
01.06, 17:08bläbläblä av